caminando por la vida

Gud vad jag längtar hem

Jag har lagt till den här bilden som bakgrundsbild på mobilen och av någon anledning ger den mig så grym hemlängtan varje gång jag ser den. För det mesta tänker jag inte på det utan lever mitt liv här, men tex häromdagen började jag och min norska kollega prata om allt som är "hemma" för oss. Hon har bott här i över 30 år och har barn och familj här, men trots det hade vi båda tårar i ögonen när vi gick lös på samtalsämnen om våra minnen från påsk- och midsommarfiranden hemma, om sommarlov och bär- och svampplockande, om att åka däck och spark på vintern.... Det är nog lika bra att hålla de tankarna i styr och fokusera på det dagliga livet här (som ju också är fantastiskt på sitt sätt!) och vara glad för den uppväxt man hade lyxen att få där hemma.

Det är ju trevligt att höra att du har uppskattat
en hel del saker som vi och du gjort under din
barn och ungdomstid.Det värmer ett gammalt mamma-
hjärta. Men du har det verkligen inte så tokigt
nu heller.

Så sjukt utmattad och känslig man blir av att sitta och slita med c-uppsats, sitter här och storlipar åt ditt inlägg fastän jag redan befinner mig i Sverige, haha... Men så otroligt fina minnen som sagt! Sånt man önskar kunna ge sina egna barn en vacker dag!