Ledig dag betyder ju utflykt för mig. Manu jobbade på snabbt och kunde komma hem rätt snabbt så då drog vi iväg till Udine och citta fiera som är det stora köpcentret där. Där spenderade vi lite pengar på H&M och sedan åt vi asiatiskt, för ibland kan man faktiskt bli lite trött på pastan och pizzan här i Lignano. Efter köpcentret åkte vi hemåt men passade på att ta en liten extrasväng för att besöka vingården Le Cantine Ägaren är Manus gamle fotbollstränare så det blev förstås att lyssna på en massa gamla historier om fotbollslagets framgångar... :) Efter lite provsmakning av gårdens egen produktion bar det hemåt för en ganska tidig kväll för en gångs skull!
Tack mor och far för presenten, Haruki Murakamis 1Q84-serie var fantastisk. Tre böcker går snabbt att ta sig igenom när de är spännande och intressanta och dessutom (som alltid med Murakami) omöjligt att förutspå vad som ska hända härnäst. Men min favorit bland hans böcker är fortfarande Kafka på stranden, har ni inte läst den så spring och köp! Nu får jag tas med tomheten och tristessen som alltid infinner sig när man läst den sista sidan i en riktigt bra bok, som ju i det här fallet var en hel serie dessutom!
En dag till och sedan är juli slut, sedan återstår endast augusti samt halva september och sedan är det slut. Jag ägnar numer alldeles för mycket tid åt denna typen av beräkningar och är alldeles för fokuserad på ett visst datum; den 15 september. Då slutar jag jobba. Då har jag slitit i 4 månader och då får jag semester. I maj/juni var det rätt lugnt i och med det dåliga vädret, men med värmen kom också folket vilket betydde mer och mer jobb. I juli snittar jag 215 timmar cirka och i augusti blir det säkert upp emot 230. Det betyder en hel del pengar men utöver jobbet hinner man knappast med något annat. Men den 15 september! Då ni! :)
Jag har ju glömt att berätta om en rolig händelse som inträffade för några veckor sedan. Jag var inne på labbet på jobbet och höll som bäst på att göra glass när min kollega som jobbar "där ute" (alltså med att öppna stället på morgonen och sälja glass till de som passerar förbi på förmiddagen) ropade på mig. Han sa något om att det var en svensk kvinna där som sökte mig och jag antog ju genast att det var min syster som kom förbi å ville säga hej (och få sig en kula glass :). Så jag traskade ut och får syn på en leende blond kvinna som jag aldrig sett förr som genast frågar om det är sant att jag är svensk? Jo visst är det så svarar jag, och då visar det sig att hon gärna vill ha ett litet brev översatt till italienska. På campingen där de bodde hade de så trevliga italienska grannar att de ville lämna en liten present med ett brev innan de åkte hem och den svenska kvinnan kunde inte ett ord italienska. Men på campingen hade ryktet spritt sig att det jobbade en svensk tjej på Gelateria Slurp så hon tog en chans och begav sig dit. Klart man hjälper en landsman i nöd (som dessutom var väldigt trevlig). Det var ett roligt inslag i min vardag.
För lite drygt 9 år sedan ryckte jag in i lumpen på I5 i Östersund, låg på Hallens kompani på det som på den tiden hette Jämtlands fältjägarregemente. Tänk att det passerat 9 år sedan dess! Jag hade precis slutat gymnasiet och visste inte vad jag ville göra och vips så ryckte jag in i lumpen. Mina 8 månader var jobbiga, slitsamma, lååånga och tuffa men samtidigt var lumpen något av det allra bästa jag gjort och något jag aldrig kommer att glömma. De kunskaper jag fick med mig där ifrån är ovärderliga och dem kommer jag alltid ha med mig; då syftar jag främst om kunskap om sin egen förmåga, utgållighet, envishet och inre styrka. Att få insikt i hur viktigt det är med fungerande samarbeten och hur mycket gruppdynamiken inverkar var också viktiga delar. Sedan är det ju rätt coolt att kunna säga att man faktiskt har kastat handgranater och skjutit "bazooka" :) Min personliga åsikt är att det är synd för Sverige att regementena lagts ner. När jag ryckte in i semptember var det tillsammans med 33 smågrabbar, när vi muckade i april hade dom förvandlats till män. Lumpen var så mycket mer än skjuta och leka krig, det var en skola i hur man uppför sig och i att lära sig att klara sig själv i alla situationer.
Morgonen såg ut som vanligt: dvs jobb mellan 09-13.30 ca och glassen blev lika god som alltid! Såhär såg det ut inne i labbet idag: Jag står och mixar melonbitar och vätska (typ vatten och socker) med en gigantisk mixerstav, det gäller att mixa ordentligt aå inga småbitar blir kvar. Två kilo nyskivade persikor krävs för att få fyra kilo persikoglass, och persika är den värsta frukten att skiva... Men glassen blir fantastisk! Här är våran lista som vi följer under morgonen för att veta vilka sorter vi ska göra och hur många kilo av varje. Den varierar lite beroende på vilka ingridenser vi har hemma, om det är vardag eller helgdag och hur mkt som gick åt dagen innan. Och såhär ser det slutligen ut när helt ny färsk glass kommer ur maskinen. På bilden ser ni Rudy som hjälper jordgubbsglassen ut!
En Orata på 1,2 kg enligt Manu: nytt personligt rekord! Att den dessutom är fiskad från en trampbåt gör ju inte det hela sämre. (Att fisken sedan visade sig väga endast 800 g behöver vi inte prata högt om). På tisdag blir det fiskgrillning av alla Oratorna som vi har infrysta nu! Alla är välkomna ;)
Det blev tre stopp på tisdagens utflykt i Friuli. En vingård, en märklig bar inredd som en gammal antik kyrka (med biktbås och allt) samt en restaurang precis vid floden. Till Manus stora förtjusning (not) simmade det då och då förbi en sumpbäver, de råttliknande djuren vi konstigt nog hade i trädgården för några veckor sen Stopp 1: vingård. Att det kan vara så gott med bröd, ost, skinka och vin! Stopp 2: den lilla märkliga "kyrkbaren". Manu trivdes i högsätet och som biktfader :) Stopp 3: restaurangen Ai Fiume (vid floden) som verkligen låg precis vid floden. Den var rätt enkel men med väldigt god mat till mkt bra pris. Jag åt lax/öring (eh?) och fick en enorm tallrik för motavarande 70 svenska kronor...Det blev en härlig eftermiddag/kväll i det vackra Friuli (eller Friuli Venezia Giulia om vi ska vara petnoga med regionens namn).
När man hittar spansk omelett (Tortilla) på Lidl då är det bäst att köpa på sig. Världens bästa produkt: gott, mättande och snabbt. Äts lika väl kall som varm. Med andra ord, när Tortillan dyker upp i "tillfälliga produkter hyllan" på Lidl: då bunkrar jag!
Idag blev det floden igen, and I love it! Lugnt, skönt, fint och härligt svalt vatten. I övrigt har den lediga dagen bestått av shopping och lunch med lillasyster. Nu väntar dusch och ombyte inför kvällen på vingård och middag ute... Det gäller att passa på att leva lite på tisdagar :)
...som när man kommer hem på 1,5 timmes middagspaus och hittar det här på köksbordet; Att kunna slå sig ner och äta direkt utan att behöva laga först är verkligen guld värt när man har så kort paus. Karlen själv är ute å fiskar ikväll!
Jag slutade kl 21 ikväll! Så underbart att få gå ut från jobbet medans det fortfarande är lite liv och rörelse i stan och man fortfarande är pigg nog att hitta på något. Det blev en promenad genom hela Lignano till Manus kompis hotell och nu sitter vi på Plaza. Man skulle kunna tänka sig att vi satt här för en romantisk cocktail på tu-man-hand, men inte då. Det är ju nämligen MOTO GP ikväll och Manus stora idol Valentino Rossi slåss ju om titeln.... Så nu väntar ca 40 min av motorcyklar som kör runt runt på en bana. Känner ni ända hem ungefär hur entusiastisk jag är? Jag har iallafall en mojito att sippa på samt en bok med mig...
Åkte förbi syrrans jobb vid 23-snåret igårkväll och passade på att ta dessa bilder. Min lillasyster jobbar alltså som fontänstädare och rengör den där bassängen ni ser på bilderna. Haha Not! Hon jobbar förstås på baren med allt folk ni ser där bakom. Igår när jag cyklade förbi spelade bandet Greats Balls of Fire och sångaren stod precis och hade en utläggning om hur man översatte den titeln till italienska "grande palle di fouco" : "stora ballar av eld" och varför man döpt låten till det.... Nu tar jag några timmar siesta! Hej!
Denna heta eftermiddag kommer ägnas åt flodaktiviteter. Vi har ju nämligen hittat ett fantastiskt smultronställe vid Tagliamentofloden där ett gäng grabbar gjort i ordning en riktigt fin strand. Att det dessutom finns hopptorn och en lian gör det ju extra intressant tycker min pojkvän med vänner. Vattnet i Tagliamento är riktigt skönt, mkt svalare än i havet men ändå inte för kallt. Såhär såg det ut sist vi var där:
Två par skor för den totala summan 10 euro blev det igår! Känner mig faktiskt rätt nöjd med mina fynd (och sko-garderoben bara växer till Manus stora förtjusning). Med det tar jag och kryper till kojs för några timmars sömn innan det är dags att gå in i labbet igen kl 09.00. Godnatt!
Igår var min lediga dag och som alltid lämnade vi Lignano för att iallafall en dag i veckan se något annat än vägen mellan hemmet och jobbet. Det blev shopping på Decathlon och H&M i Portogruaro och därefter middag på fantastiska La Briscola i Aprilia Maritima. Ett superställe med god mat till ok pris - och en jättehärlig uteplats med utsikt över hamnen. Vi kom dit i solnedgången och blev kvar länge; utsikten över hamnen, levande ljus, franska ballader och en varm skön kväll... hade kunnat sitta kvar till frukost. :) Jag åt mina älskade gratinerade pilgrimsmusslor till förrätt, spagetthi ai ricci di mare till varmrätt (de där svarta stickiga skaldjuren i form av små bollar med en massa piggar) och till efterrätt mascarponekräm med jordgubbar och piatagenötter. Till detta givetvis prosecco hela måltiden igenom... :)
Manu hade fått för sig att Acapulco i Mexico var platsen där flygplanen går in superlågt över en strand innan landning. Han har nämligen alltid velat åka dit och uppleva jetströmmarna från planen när de lyfter och landar. Häromkvällen kom han så hem - överlycklig - för han hade insett att vi hade möjlighet att åka dit nu när vi ska till Mexico. Det fanns tyvärr ingen annan utväg för mig än att bryskt krossa hans dröm och berätta att det inte alls är i Acapulco utan på den lilla karibiska ön St Martin. Men Manu lät sig inte nedslås, hans direkta svar var "Ja men då åker vi dit också!" St Martin, here we come??
när det ser ut såhär hela vägen från Pineta till Sabbiadoro, då vet man att det kommer bli en jobbig dag.... när det är packat med parkerade bilar genom hela "skogen" då är det mycket folk i farten = mycket jobb. Jag gick faktiskt på stranden igår, och även där märktes det att det var söndag, mitten av juli och att Lignano är en av Italiens mest populära badorter... Med detta inlägg är det slut på min sovmorgon. Idag väntar tre vändor till jobbet, morgon, eftermiddag och kväll. Vad gör man inte för att få ha en helt ledig dag imorgon...
För ett tag sedan lade jag ju upp en bild på mitt "drömhus" i stil med en lyxig trädkoja. Nu har jag hittat ett nytt: Ett litet minislott mitt i havet! Kan det bli bättre?
Väldigt mycket i mitt liv kretsar kring glass just nu. Dels för att jag jobbar 8-10 timmar om dagen med glass (både tillverka och sälja). Sedan är ju även min sambo glassmakare så det blir ju lätt att det pratas mycket glass även hemma: recept, ingredienser, smaker, "hur många kg citron gjorde du idag"...Igår fick vi världens största annanasar levererade till oss, 3,2 kg st! Det krävdes inte många för att få ihop 5 kg annanasglass då! Rudy, min kollega i glasslabbet visar upp annanasen som är större än hans huvud! Den här papperkorgsbilden får avsluta detta inlägg. Den togs utanför vår glassbar vid halv tolv igårkväll. Behöver jag säga att vi jobbade rätt mkt...?
Manu hade ju beställt 4 kg krabbor, men det visade sig att han fick lite extra så totalt fick vi hem 6,3 kg krabba. Igår eftermiddag/kväll rensade Manu krabba tills hans händer brände och han vill aldrig se en krabba igen. Men jag får iallafall äta tre olika rätter gjorda på krabba idag så jag är glad :)
Till hotellet Fra i Pini (som är vår närmsta granne) kommer varje år det Jamaikanska landslaget i friidrott. De bor på hotellet och tränar på stadion inte långt här ifrån. Bland andra så bor jag för tillfället granne med Asafa Powell... :)Ägaren till hotellet verkar ganska nöjd och stolt över att de kommer till just hans hotell, och för att ingen ska missa det så skyltar han rätt ordentligt med det!
Om ni kommer till Lignano någon gång så vill jag ge er ett hett tips: besök våra vänners restaurang Ricky Hostaria. Tvillingarna Mattia och Michele som lagar maten är så sjukt duktiga och allting är extremt gott. Jag har haft några av mina allra bästa matupplevelser där. Färska härliga råvaror och en kreativitet som går utanpå det vanliga. Häromkvällen var vi ute och åt på en annan restaurang (lite billigare...) men svängde förbi hos tvillingarna för en dessert och fick världens godaste crema catalana med hallon och mango.
Manu har ett tag pratat om att beställa färska krabbor genom vår vän Mattia som har en restaurang och därmed kan få ett bättre pris. Sedan skulle vi ha en krabbmiddag på tu-man-hand jag och Manu. Idag ringde han och berättade att han äntligen beställt dem men att han kanske gjort bort sig lite. Han hade beställt 4 kg! När det kommer till mat är han verkligen en överdrifternas man. Som när vi lagade piroger och vi till slut räknade till 74 st. Vet ni hur lång tid det tar att baka ut, fylla, klämma ihop och laga 74 piroger? Även då hade han tagit i liiiiiite väl mycket... Och han är ändå kock! Nu ska vi äta krabbor så det sprutar ur öronen!
Igår fick vi ett stort lass med grönsaker av några vänner till Manu. De har villa och stor trädgård där de odlar allt möjligt. Mycket trevligt för oss som fick paprikor, zucchini, gurkor och tomater samt även en jätteburk med hemmagjord tomatsås. Mums! Kul med dessa hemmaodlade grönsaker här som blir så extremt stora!!
Jag kan inte låta bli att kolla bilarnas registreringsskyltar när jag är ute på stan för här kan man verkligen se bilar både här och därifrån. I fjol såg jag en bil i Lignano som kom från Kanada! Vilken resa de måste ha gjort! Efter italienska bilar finns det överlägset mest från Österrike och Tyskland. Därefter kommer Tjeckien, Slovakien, Ungern (har ökat ordentligt i år), Slovenien och Schweiz. Lite färre men ändå en hel del ser vi från Frankrike, Holland,Polen, Danmark, Sverige och Belgien. Dessutom ses då och då en Ryss, Ukrainare, Rumän och Bulgar. Lignano är med andra ord ytterst internationellt! Det märks även på jobbet då ibland det enda språk som räcker till är teckenspråk! Och med det avslutar jag helt omotiverat med en bild på vårat middagsbord från i gårkväll. För en gångs skull åt vi middag tillsammans alla fyra. Har jag förresten nämt att vi bor med två veganer......
I Lignano finns ett flertal "sala giochi" - spelhallar - som är oerhört välbesökta. Ni kanske tror att medelåldern är ca 10 år på den sortens inrättningar, men jag kan lova er att även äldre kan slå ihjäl lite tid där inne utan problem! :) En fantastiskt snygg bild på Manu från igårkväll då vi inte hade något bättre för oss än att utmana varandra på rallyspel pch Mariocart :)
Det var inte alls meningen att jag skulle gå ut igårkväll men när jag slutade kl 00 så var min kära Rosanna i Lignano. Hon bor ju i Udine (en timme härifrån) och vara nere i Lignano för middag med vänner. Efter middagen hade de gått till Tenda Bar i Pineta och blivit kvar så jag hann träffa dem. Underbara vän, bara synd att jag har ett så knäppt jobb så att vi träffas så sällan här! Men gårdagskvällen blev trevlig men jag var lite trött i morse... Det syns inte på bilden men det var sjuuuuuukt mycket folk ute igår i Lignano, och Tenda Bar är väldigt populär. I övrigt stort grattis till min käre kusin med fru som blivit föräldrar för andra gånge. Mycket lycka! :)
Passade på att möta upp min lillasyster på bar Plaza (där Manu jobbar) för en aperitivo på min lediga eftermiddag. Det blev en svalkande Hugo- som är denna nya innedrinken här. Den består av vitt vin, bubbelvatten, fläderblomssaft och myntablad. Mycket gott :)Nu väntar lunch och kanske en sväng på stranden. Trevlig helg på er!
Igårkväll blev jag plötsligt stolt ägare till typ världens finaste väska. Dessutom har den ordentligt med fack och fickor och är inte sådär "pösig" inuti som många andra väskor- så till och med jag ska nog kunna hålla hyffsad ordning på mina grejer i denna väska! :) Michael Kors är min nya favorit; många fina väskor och plånböcker till rimliga priser i jämförelse med de flesta andra märken. Nu har jag precis "flyttat in" i min nya väska så nu ska den strax invigas på stan! Kram! Och extrakram till bästa mamsen och pappsen förresten, ni är bäst! <3
Igår blev det en pizza med Manu, Giulio och Arianna på san droccia. Jag valde en där den vanliga tomatsåsen var utbytt mot en kronärtskocksröra. Mycket gott och fräscht. Efter middagen begav vi oss till Rickys Hosteria där tvillingarna Michele och Mattia (tillika sönerna till ägarna) firade sin 25-årsdag. Det blev en massa skumpa och pasticcinis (minibakelser typ) och prat och skratt. Dock var jag rätt död efter min heldag i Venedig så det blev en relativt tidig hemgång för min del.
Årets andra och sista Venedigutfärd för mig är slut och jag är trött! Dagen har varit fantastiskt, det är verkligen en fantastisk tur och gästerna var supertrevliga men med endast 4 timmars sömn i kroppen och tryckande värme i Venedig, så känns det ok att vara hemma! Här kommet dagens Venedigbilder! Canal grande och Rialtobron Bästa kollegan Eja och i bakgrunden skymtar kyrkan St Maria de la salute En vacker kanal.. :) Venedigs lutande torn, i det grekiska området av staden
Om några månader är det dags igen! Återigen ska vi ut på en resa dit ingen av oss varit förut och jag vet redan hur jag kommer slita mitt hår med biljettbokning och reseruttsplanering. Det är tid att bestämma vilka länder som känns viktiga och vilka vi hoppar över. Som det ser ut nu vill vi, under 40 dagar, hinna med: Mexico, Kuba, Panama, Nicaragua och Costa Rica. Det finns ju ett lass länder till i närheten men dels är de farliga och dels vill vi inte stressa. Är det någon som har tips att del med sig av är det väldigt välkommet! :) Jag och Manu i Kuala Lumpur under förra årets höstresa.
Plötsligt hade vi en sumpbäver i trädgården! Hur tusan ett flodlevade djur tagit sig till våran trädgård vet ingen men historian slutade med att brandmännen fick komma och ta hand om stackaren. För er som aldrig sett en sumpbäver kan jag berätta att den ser ut som en bäver fast med svans som en råtta. Min råtträdde pojkvän var inte överförtjust, haha!
Ägaren är Manus gamle fotbollstränare så det blev förstås att lyssna på en massa gamla historier om fotbollslagets framgångar... :) Efter lite provsmakning av gårdens egen produktion bar det hemåt för en ganska tidig kväll för en gångs skull!
Nu får jag tas med tomheten och tristessen som alltid infinner sig när man läst den sista sidan i en riktigt bra bok, som ju i det här fallet var en hel serie dessutom!
Min personliga åsikt är att det är synd för Sverige att regementena lagts ner. När jag ryckte in i semptember var det tillsammans med 33 smågrabbar, när vi muckade i april hade dom förvandlats till män. Lumpen var så mycket mer än skjuta och leka krig, det var en skola i hur man uppför sig och i att lära sig att klara sig själv i alla situationer. 
Jag står och mixar melonbitar och vätska (typ vatten och socker) med en gigantisk mixerstav, det gäller att mixa ordentligt aå inga småbitar blir kvar.
Två kilo nyskivade persikor krävs för att få fyra kilo persikoglass, och persika är den värsta frukten att skiva... Men glassen blir fantastisk!
Här är våran lista som vi följer under morgonen för att veta vilka sorter vi ska göra och hur många kilo av varje. Den varierar lite beroende på vilka ingridenser vi har hemma, om det är vardag eller helgdag och hur mkt som gick åt dagen innan.
Och såhär ser det slutligen ut när helt ny färsk glass kommer ur maskinen. På bilden ser ni Rudy som hjälper jordgubbsglassen ut!
En Orata på 1,2 kg enligt Manu: nytt personligt rekord! Att den dessutom är fiskad från en trampbåt gör ju inte det hela sämre. (Att fisken sedan visade sig väga endast 800 g behöver vi inte prata högt om). På tisdag blir det fiskgrillning av alla Oratorna som vi har infrysta nu! Alla är välkomna ;)
Stopp 1: vingård. Att det kan vara så gott med bröd, ost, skinka och vin!
Stopp 2: den lilla märkliga "kyrkbaren". Manu trivdes i högsätet och som biktfader :)
Stopp 3: restaurangen Ai Fiume (vid floden) som verkligen låg precis vid floden. Den var rätt enkel men med väldigt god mat till mkt bra pris. Jag åt lax/öring (eh?) och fick en enorm tallrik för motavarande 70 svenska kronor...Det blev en härlig eftermiddag/kväll i det vackra Friuli (eller Friuli Venezia Giulia om vi ska vara petnoga med regionens namn). 
I övrigt har den lediga dagen bestått av shopping och lunch med lillasyster. Nu väntar dusch och ombyte inför kvällen på vingård och middag ute... Det gäller att passa på att leva lite på tisdagar :)
Att kunna slå sig ner och äta direkt utan att behöva laga först är verkligen guld värt när man har så kort paus. Karlen själv är ute å fiskar ikväll!
Åkte förbi syrrans jobb vid 23-snåret igårkväll och passade på att ta dessa bilder. Min lillasyster jobbar alltså som fontänstädare och rengör den där bassängen ni ser på bilderna. Haha Not! Hon jobbar förstås på baren med allt folk ni ser där bakom. Igår när jag cyklade förbi spelade bandet Greats Balls of Fire och sångaren stod precis och hade en utläggning om hur man översatte den titeln till italienska "grande palle di fouco" : "stora ballar av eld" och varför man döpt låten till det.... Nu tar jag några timmar siesta! Hej!
Med det tar jag och kryper till kojs för några timmars sömn innan det är dags att gå in i labbet igen kl 09.00. Godnatt!
Jag åt mina älskade gratinerade pilgrimsmusslor till förrätt, spagetthi ai ricci di mare till varmrätt (de där svarta stickiga skaldjuren i form av små bollar med en massa piggar) och till efterrätt mascarponekräm med jordgubbar och piatagenötter. Till detta givetvis prosecco hela måltiden igenom... :)
St Martin, here we come??
när det är packat med parkerade bilar genom hela "skogen" då är det mycket folk i farten = mycket jobb. Jag gick faktiskt på stranden igår, och även där märktes det att det var söndag, mitten av juli och att Lignano är en av Italiens mest populära badorter...
Med detta inlägg är det slut på min sovmorgon. Idag väntar tre vändor till jobbet, morgon, eftermiddag och kväll. Vad gör man inte för att få ha en helt ledig dag imorgon...
Ett litet minislott mitt i havet! Kan det bli bättre?
Rudy, min kollega i glasslabbet visar upp annanasen som är större än hans huvud!
Den här papperkorgsbilden får avsluta detta inlägg. Den togs utanför vår glassbar vid halv tolv igårkväll. Behöver jag säga att vi jobbade rätt mkt...?
Nu ska vi äta krabbor så det sprutar ur öronen!
Kul med dessa hemmaodlade grönsaker här som blir så extremt stora!!
Och med det avslutar jag helt omotiverat med en bild på vårat middagsbord från i gårkväll. För en gångs skull åt vi middag tillsammans alla fyra. Har jag förresten nämt att vi bor med två veganer......
En fantastiskt snygg bild på Manu från igårkväll då vi inte hade något bättre för oss än att utmana varandra på rallyspel pch Mariocart :)
Det syns inte på bilden men det var sjuuuuuukt mycket folk ute igår i Lignano, och Tenda Bar är väldigt populär. I övrigt stort grattis till min käre kusin med fru som blivit föräldrar för andra gånge. Mycket lycka! :)
Passade på att möta upp min lillasyster på bar Plaza (där Manu jobbar) för en aperitivo på min lediga eftermiddag. Det blev en svalkande Hugo- som är denna nya innedrinken här. Den består av vitt vin, bubbelvatten, fläderblomssaft och myntablad. Mycket gott :)Nu väntar lunch och kanske en sväng på stranden. Trevlig helg på er!
Michael Kors är min nya favorit; många fina väskor och plånböcker till rimliga priser i jämförelse med de flesta andra märken. Nu har jag precis "flyttat in" i min nya väska så nu ska den strax invigas på stan! Kram! Och extrakram till bästa mamsen och pappsen förresten, ni är bäst! <3
Canal grande och Rialtobron
Bästa kollegan Eja och i bakgrunden skymtar kyrkan St Maria de la salute
En vacker kanal.. :)
Venedigs lutande torn, i det grekiska området av staden
Jag och Manu i Kuala Lumpur under förra årets höstresa.
