Minnesbok...

Usch vad tungt det var att gå och skriva i minnesboken på skiduniversitetet. Men ändå fint att se den lilla minnesplatsen med fina bilder och röda rosor... Så många av hans vänner som skrivit så fina saker i den boken, om alla härliga, roliga stunder de haft tillsammans och allt de delat.
Det blir väldigt påtagligt plötsligt att han verkligen är BORTA, för alltid... :/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0