caminando por la vida

Hur orkade du att i 20 års tid köra på med 100 % energi i allt; du hade alltid god, hemmalagad mat, tid för oss, koll på att vi kunde våra läxor perfekt, skjutsade till alla träningar (typ 5 st/v), såg till att vi alltid var hela och rena och redo för skola, friluftsdagar, tävlingar. Förutom detta skötte du ett stort hus, hund, och jobbet som lärare där du uppfostrade en massa andra snoriga ungar. Alltid med bravur. Alla semestrar, alltid roliga och så välplanerade in i minsta detalj. Du plockar bär, du hänger med pappa och fiskar, du bakar, du städar, du grejar, trots att du knappt sover på nätterna. Hur orkar du kvinna? Och fortfarande idag, trots att båda besvärliga döttrarna är utflyttade så finns du alltid där och bryr dig om oss, trots att vi kan vara ganska jobbiga ibland.. Vi har skrikit på varandra, vi har varit fruktansvärt osams och många gånger inte varit överens på en fläck, men både jag och syrran vet att utan dig vore vi ingenting. Tack för allt mamma, du är bäst